Ibland undrar jag vad jag tänker med när jag klämmer in en heltidsmånad på två veckor istället. När jag jobbar långs dagar, kvällar och helger. Idag var en sån dag. På båda jobben har vi idag varit underbemannade, särskilt på dagiset. I princip hälften av all personal var borta och det var svårt att få ihop det på ett bra sätt. Och bland de värsta känslorna som finns är väl att känna sig otillräcklig, det fick jag känna idag. Att de som faktiskt behövde hjälp knappt kunde få den för vi hann inte med alla på samma gång. 

Som Anniken sa idag så väljer jag det här själv och så är det ju. Jag klämmer hellre ihop mer jobb än att stanna hemma längre. Jag väljer dock inte att behöva jobba som 4 personal när jag bara kan vara 1. Nu är det bara 8 arbetsdagar i rad kvar, sen blir det vila igen. 

Är iallafall glad att jag börjar lära mig att ta hand om mig själv mer och faktiskt se till att sova i tid och inte vara med på allt. Som tur är har jag min mamma och pappa till hjälp där som gärna ser att jag är hemma. Vad gör man utan dom?