en saknad som ingen annan

Om man någon gång undrar hur det känns att förlora en vän, så går det inte att förklara, för man förstår inte, iallafall inte jag.

Idag har det gått tio månader, tio månader som på ett vis varit de längsta i mitt liv, men samtidigt har de gått fortare än nånsin. Jag har fortfarande lika svårt att förstå. Och ibland gör verkligheten ondare än man någonsin föreställt sig. Det här ska inte hända, vi ska inte behöva förlora vår vän när hon är 17 år, du var för ung för det här helena, du hade hela livet framför dig. Jag undrar fortfarande varför, och varför du av alla?

Att gå på en grusväg, lyssna på musik, hålla blommor i handen och gå till din grav ska inte hända. Känslan går inte att beskriva, när man ska gå och hälsa på sin vän, som förevigt kommer ligga kvar på samma ställe, vid samma grav, på samma kyrkogård. Jag vill att du ska vara med oss och uppleva allt som vi får göra, jag vet att du är med oss på ett eller annat sätt, men jag vill kunna se, röra och höra dig. Även om vi vet att du är med oss vad vi än gör, så tar vi oss ibland till dig, för att du ska slippa ta dig överallt. Ikväll åkte vi ut igen, vi tjejer. Tog med oss cola, kladdkaka och lite chips. Vi tände ljus och bara satt där med dig, satt och pratade om vad du skulle ha gjort om du nu var med oss här på jorden, om du skulle rest något mer, vad du skulle gjort efter din student, hur du skulle firat din födelsedag och allt det där andra som vi inte kommer få reda på hur du gör. Men jag hoppas att du rockar världen där du är nu, för det du gjorde här på jorden har gjort stor inverkan i mångas liv, du har stor betydelse för många av oss. Jag har så mycket frågor som jag vill ha svar på, vissa mer seriösa, och vissa frågor som man bara vill kunna ställa för att man i vanliga fall skulle vilja fråga dig dom, och där du svarar med ditt skratt och det där léendet på läpparna där du visar hur mycket du uppskattar allt i livet.

Vi funderar på att köpa en lykta dit, som går på solenergi. Så oavsett om det regnar, blåser eller vad som helst så kommer det alltid skina hos dig. Men frågan är om det behövs, för även om det spöregnar, eller om vindarna är kraftigare än någonsin, så lyser det alltid hos dig och så har det alltid varit. Oavsett hur dålig dag du haft eller hur ingenting går bra, så är du fortfarande vår solstråle. Men om vi köper en sån så kommer den att lysa oavsett, för du skiner alltid.

Jag önskar att jag kunde få träffa dig oftare, mer än på kyrkogården eller i mina drömmar. Det är dags att komma hem nu, saknaden är obeskrivlig. Om jag bara kunde, så skulle jag göra allt för att få dig tillbaka.

Du är så otroligt älskad min vän, och var du än är så kommer det alltid vara detsamma.

Jag älskar dig



Kommentarer
Postat av: Minna

<3

2011-09-08 @ 11:16:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0