Idag har jag bara haft en lektion, på morgonen kom michelle till mig och åt frukost och vi åkte till kansliet och fikade lite med Malin. Sen hade jag lektion i en och en halv timme och åkte därefter till Nancys med Matilda och MIcho. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och sånt tar lite tid. En sisådär 3 timmar. Men det var skönt. Ni är allt bra ni.

Man kommer aldrig undan, hur mycket man än försöker. Förlåt för alla mina inlägg om alla mina känslor, men tar aldrig slut. Alla känslor svämmar över. Nästa vecka är sista träningarna för att skriva i boken om Helena, som ska ges till hennes föräldrar på begravningen. Jag har skrivit i den 3, 4 gånger men känner mig inte klar. Jag vill få ut det allra sista om hur jag känner och förklara hur bra hon var På träningen är det svårt att koncentrera sig så därför har jag nu skrivit här hemma först. I nästan en timme låg jag i min säng och skrev, tänkte, log och grät. Nu har jag fått ner mycket, men jag vet inte, det känns som att jag aldrig blir nöjd. Men jag låter det vara så, för jag vet att hon vet att hon är så otroligt älskad och saknad så jag behöver inte skriva mer om det.

Du är så fantastisk på alla sätt min fina vän