Talking to the moon



I know you're somewhere out there
Somewhere far away
I want you back


Jag har fortfarande så mycket att säga, men det känns som att det inte kommer ut bra så jag låter musiken få säga sitt. Det känns bara som att jag uttrycker mig så dåligt just nu, jag vill egentligen bara radera det förra inlägget, men jag gör det inte för att jag vill att folk ska sitta och tycka synd om mig och trösta mig utan jag gör det för min egen skull. För att få skriva av mig om vad jag känner så att jag senare kan kolla tillbaka och faktist veta hur jag kände, därför sparar jag det.

Saknaden är olidlig



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0