Jag fick vänner, jag fick ett jobb och det var lugnt att jag blev en femte person som bodde i lägenheten. Jag fick spendera nästan hela året med William, något jag inte hade trott när han först flyttade. Vi fick tiden att se olika delar av Atlanta och Florida under en längre tid. Tillslut blev det som hemma, fast för mig ett bättre hem då allting trots allt var nytt. Även om en vecka kunde se likadan ut som i Sverige så var allting så mycket roligare. Det var roligare att på fredagen efter arbetsveckan få åka och köpa take away, på lördagen åka och shoppa och sen laga någon god mat tillsammans och därefter gå ut i Buckhead med våra vänner. Det var roligare att på söndagen få ligga i soffan med våra rumskompisar och skratta tills magen vek sig när vi tillsammans kollade på serien New girl. Allt var roligare, allt var nytt.

 

Även om det gick ett år blev det aldrig heller tråkigare, på våren när säsongen slutade för alla idrotter hände fler roliga saker på campus. Det var dessutom 34 grader varmt fram till november och startade i april igen. Jag åkte hem till Sverige två gånger för visumet, och båda gångerna jag åkte tillbaka var jag mer än taggad, samtidigt som livet i Sverige blev mer uppskattat eftersom jag visste att jag ändå skulle dra. Tänk att det har gått ett år sen jag stod på Arlanda och i princip visste att jag hade världens bästa år framför mig. Jag kan tyvärr inte påstå att jag känner likadant just nu med skolan och allt. Men det är väl bara att ta sig igenom. Förr eller senare kanske man kan få både plugga och var på den plats man vill vara igen. 

 

Ångrar iallafall ingenting med det året, ingenting. 

Här är länken från första månaden, kan läsa om den gång på gång på gång för att försöka minnas hur bra jag faktiskt mådde att äntligen få vara där

 

http://ekstromslinda.blogg.se/2014/september/