Long time no see
Det var ett tag sen sist. Har velat skriva varje dag men vet inte hur och var jag ska börja, vill dels dela med mig om alla känslor över att William har åkt och ändå berätta vad jag gjort senaste tiden.
Mina sista dagar med William var iallafall guldvärda, vi gjorde precis det vi ville och såg till att inte missa en enda sekund av tiden vi hade tillsammans. Det gör vi iförsig jämt men man uppskattar det mer i dessa lägen. Vi åkte till söderköping, åt glass och umgicks med våra vänner och familjer. Jag var ledig sista 5 dagarna så vi hade all tid till varandra.
Natten innan han skulle åka dygnade vi. Vi skulle åka så tidigt på morgonen att det var ingen idé att sova. Jag hade förtängt tanken på att han skulle åka i flera veckor. När känslan och tanken dök upp försökte jag glömma det för att ha all tid att vara glad och njuta av den stunden vi var i just då. Väl på flygplatsen slog det till. Jag tror varenda gång att det ska bli lättare. Det här var nog den värsta gången någonsin. Att hjärtat kan göra så fysiskt ont som det gjorde när jag klev innanför dörren hemma hade jag ingen aning om. Mina föräldrar hade åkt till jobbet och jag kände mig verkligen ensammast i världen. Jag önskar verkligen att man kunde lära sig någon gång, lära sig att det kommer bli bättre än den dagen. Men just då kändes det inte möjligt.
Smart som jag var hade jag planerat en brunch den förmiddagen så jag inte kunde sitta hemma och deppa. Mina närmsta vänner kom över och även Fridas pojkvän Val som precis hade kommit till Sverige från Nya Zeeland.
På kvällen fick jag ännu en dos av mina närmsta vänner när jag hade picknick med Maya, Isabelle och Matilda. Att få sitta och skratta, gråta eller bara inte säga något alls går alltid. Oavsett om det var en vecka eller ett år sen vi sågs sist tillsammans.
Under helgen jobbade jag och frida hade kräftskiva.
Jobbade ett dygn och lite till utan att få sova. På kvällen fick jag träffa denna donna.
Fick mina skor i rätt storlek och föll direkt för dem.
Tog mig upp till huvudstaden igen och åt lunch med Anniken och Lollo.
Njöt av den sista veckan utan skola med att bara göra massor.
I helgen serverade jag på Malin och Johans bröllop. Var även med på vigseln och festen. Ett av de finare bröllopen jag varit på. Dessutom alltid roligt att få dansa hela natten lång med massor från gympan.
Nu är vi nog i fas igen. I måndags började jag skolan. Hade 10 minuters introduktion och sen började föreläsningen. Har aldrig suttit som ett sådant stort frågetecken förut. Vet egentligen inte vad jag gett mig in på men det faller väl på plats om ett tag hoppas jag.
Nu börjar en ny vända i livet med skolböcker och tentaplugg. Förhoppningsvis behöver jag inte stanna så länge i Stockholm utan kan få någon kurs distans, känner att jag gör det jag ska när jag får som jag vill. Men vi märker hur det går!
Snart bokas resa över till William också, får se hur länge jag kan vara där. Längtar redan som en tok.
Allt för mig just nu! Nu är jag i fas och känner att jag kan förklara mer om känslor eller vad som jag än vill skriva om. Ha det så bra sålänge !
Kommentarer
Postat av: Tina
Så mysigt att hänga med dig :) <3
Svar:
Linda Ekström
Trackback
