FAN vad jag hatar den här skon, de här jävla kryckorna och mitt liv förtillfället. Finns absolut inget bra med det just nu. Hade precis tränat hos sjukgymnasten, kört en halvtimme extra med egna övningar, körde lite mage och rumpa samt strechat ordentligt. Kände mig sjukt duktig när jag hoppade ner till centralen för att ta bussen hem. När jag är vid övergångsstället, MITT på centralen, bland alla bussar, vid fyratiden på eftermiddagen då ALLA ska hem från jobb och skola, så drar ena kryckan iväg på de hala stenplattorna och ner på marken flyger jag. Landar på knäna och absolut ALLA kollar. Inte kan jag ju skratta heller, för jag är ju själv. Inte för att jag ens ville skratta för det gjorde så förjävligt ont i både knäna och i foten som numera känns som att den är paj igen. Så jag ställer mig upp, och folk som brukar ha medlidande när jag bara hoppar på kryckor, bara står och stirrar på mig och tycker ännu mer synd om mig än innan. Jag ska seriöst låsa in mig och aldrig visa mig för någon igen, hur ska man kunna försöka leva ett vanligt liv när man har två kryckor och en pjäxa? vem försöker jag lura? kanske ska sluta umgås med folk och sitta hemma som den deprimerade människan jag förtillfället är.

 

Och nej det handlar inte om att jag var klumpig denna gång, inte förra heller. Jag har bara megaotur som råkar vara född fredagen den 13, sen så är inte kryckor så pålitliga på stenplattor.

 

Fan... mitt liv suger

 

Tur att jag har Melissa Horn som kan fylla mina dagar med hennes kloka ord

 

Bjussar på en bild innan jag skulle träna, då var livet lite bättre