Visst finns det dagar...

Vilken jävla pissdag rent ut sagt. Är så arg, ledsen, tom och allt vad man kan vara
 
vaknade imorse och det första som slog mig var "en vecka kvar idag". Det är det enda som kretsat i mitt huvud. Att jag ska få opereras är det enda som kretsat i mitt huvud sen den 20 september då jag fick veta det. Idag när jag jobbade ringde de från sjukhuset och sa att min operationstid flyttades fram till den 19e istället för det var en akutoperation som var tvungen att göras tidigare. Vänta VA? Så jag som bara har väntat i nio månader sen jag skadade mig prioriteras bort. Jag har ju avslutat min sjukgymnastik, sjukskrivit mig från jobben, förberett mig med allt och JAG ska få vänta längre. Blir så sjukt arg och besviken 
 
det kanske inte är hela världen att få vänta en vecka till. Men om man sakta men säkert förberett sig på att få göra det en speciell dag, och den senaste månaden har bara varit en väntan inför denna operation, så gör det jävligt mycket att få vänta. Dånskulle jag kunnat bli schemalagd en vecka till. Men nu får jag Inge jobb Den veckan. Det suger så jävla hårt. Om jag tycker synd om mig själv? ja det gör jag. Jag tycker faktiskt inte att jag är värd den här väntan. Det gör så sjukt ont i min fot just nu. Jag har ändå vant mig vid smärtan men efter nio månader äter jag fortfarande smärtstillande för att klara mig. Sen är det inget plus i kanten att min andra fot verkar vara påväg att bli inflammerad för då behövs det kryckor till den också. Den brukar bli så under vintern när det är kallt. Och som toppen på tårtan hade jag inte världens bästa dag som tränare. Rent ut sagt, träningen sög och jag kunde inte ge mina tjejer det de behövde. Har iallafall underbara människor runt sig som märker när man är så arg att man bara vill gråta och låter en få prata tills man inte har några ord kvar. 
 
Ja idag är jag bitter. Ska lägga mig i sängen och försöka överlever smärtan i mina fötter och kolla lite gossip girl som tröst. Hoppas på en bättre dag imorgon, jobb i tio timmar sen får vi väl se vad som händer. Godnatt människor 
 
Sjukt trött på mitt liv som handikapp
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0