Med rubriken så menar jag verkligen allvar, jag är sämst. kul o se Linda E !

Än en gång har jag lyckats, än en gång på juluppvisningen. Här är mitt inlägg sen för två år sen. Den här gången var det armbågen. Efter flera veckors förberedning inför just denna dag, juluppvisningen. Årets roligaste dag inom gympan, och oturen slår till som alltid, ingen är förvånad, särskilt inte jag. På förträningen skulle jag göra flickisar och armen knäcktes till och översträcktes mer än vad den varit innan, kuljul. Jag skrek och grät som en idiot, smärtan är svår att förklara. Gick till akuten, smet från akuten (i år igen) och kollade på juluppvisningen och var med och dansade lite. Fick världens mest betydelsefulla pris som gjorde min dag lite bättre, årets solstråle. Priset som infördes i år efter Helenas minnesfond. Jag är världens lyckligaste, känslan är svår att beskriva. Efter juluppvisning röntgades jag och hej och hå, nu lever jag på smärtstillande med en blå arm, alltid lika gosigt. Ännu roligare att jag inte får träna på evigheter igen.. mitt liv suger, alltså verkligen

Det enda som kan vara lite bra är att jag inte kan skriva proven som ska vara den här veckan. Det som dock är mindre bra är att jag inte kom undan för det, jag fick ha muntligt prov idag och skriva på datorn imorgon. jaja lite undantag fick man iaf!

Vad som hänt sen förra veckan mer än det där är väl att jag i onsdags tränade tjejerna, samma sak i torsdags, då skadade jag foten också. I fredags var vi på sacomässan och jag vill bli polis, och gå bartenderutbildning i en månad i grekland i sommar. hur flipp? På kvällen var det ledarmiddag och utgång med alla ledare. Kul som tusan måste jag säga ! Kvällen avslutades lite gos hos mig med min kära vän anki, jag somnade mitt under mitt deeptalk, händer jämt. I lördags åkte jag trött och efterbliven upp till stockholm och hade mysigt julbak med matilda, elin och johanna hemma hos elin! Det gjordes pepparkakshus, pepparkakscupcakes och lussebullar. Mot kvällen så åkte jag hem till johanna där vi mös tillsammans med matilda och max.

Nej nu får jag flipp, helt ärligt. Jag börjar tänka efter och jag får panik. Mina skador tar över mitt liv, fler och fler börjar säga till mig att jag måste sluta gympa. Jag skulle aldrig överleva, jag orkar inte gå sönder mer, jag orkar inte. Det blir bara fler och fler kvarstående skador som hindrar mig från träningen. Vad är det för fel på mig? jag försöker ju träna upp alla skador hos sjukgymnasten, så går jag bara sönder mer. Helt seriöst, jag orkar inte. Jag skadar mig hela tiden, det tar ett halvår där jag inte får träna, det går ett halvår då jag tränar upp mig igen i gymnastiken, jag hamnar på samma nivå som innan och jag skadar mig och hamnar på noll igen. Fml

skador kan dö, särskilt den smärtan jag har i armen just nu

här kommer bilder sen den senaste tiden, hohohohooho gal1