-

Att vara kär

103 dagar har gått sen han åkte, 34 dagar kvar tills han kommer hem och 40 dagar kvar tills han åker tillbaka igen.

Ibland är det så jävla svårt att vara kär, det känns nästan onödigt. Om jag inte hade varit kär hade jag sluppit allt det här. Men det är ju något visst med att ha någon som är lika kär tillbaka, någon som man vet vill sova bredvid en även om det inte är möjligt. Känslan att få vara omtyckt.

Idag när jag satt på bussen klev en kille på och satte sig framför mig, han hade samma parfym som William. På bara två sekunder bläddrades tusentals minnen framför ögonen på mig och mitt hjärta hoppade ut. Min kärlek gör inte ont, för jag är inte olycklig. Men när jag tänker på hur vi har det och att jag saknar honom så blir jag tom, det är som att plocka ut mitt hjärta och lägga det framför mig för en sekund. Hela mitt hjärta är hans och när jag tänker på hur länge han är borta och kommer att vara borta så blir jag liksom ihålig. Det är som att jag inte kan känna något.

Tacka gudarna för att man ändå kan nå honom och så fort jag får höra hans röst blir jag hel igen. Jag vill ju inget annat än att ha honom, min stora kärlek

2013-11-19 @ 19:59:47 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Två månader

Idag är det två månader sen jag gick och sjöng teletubbies på flygplatsen. Två månader sen jag grät mer än jag gjort på flera år.

Förra månaden tyckte jag gick bra, men den här månaden har nästan gått bättre. Det gäller att hitta saker att göra, att se fram emot. Jag har jobbat massor, fyllt mina lediga stunder med träning, vänner och jobb. Det gäller att fylla upp varje månad och vecka med små saker att glädjas av. Jag har ju börjat träna gymnastik igen (endast en gren). Men bara det är så himla roligt och jag bara längtar till nästa torsdag varje dag. Jag åkte till turkiet, fick längta, njuta när jag var där och orka mer när jag kom hem igen. Har dessutom bokat en resa till Barcelona och två konserter till nästa månad. Melissa Horn och Lars Winnerbäck och ev lights. Jag kan längta till en ledig lördagskväll där jag kan få mysa med mina vänner eller vad som helst.

Om en vecka har halva tiden gått. Jag är en sån som inte vill tillåta mig själv att längta förrän det är mindre än halva tiden kvar. Brukar tänka på det när jag springer, oftast springer jag två varv i ett spår. Första varvet gör jag bara, andra varvet så ser jag ljuset i tunneln eller vad man ska säga. Andra andningen dyker upp och helt plötsligt orkar man mer. Ser fram emot nästa vecka, att veta att det är mindre än halva tiden kvar.

Vi kan vinka till varandra på skype, vi kan prata om hur vi mår, vad vi känner och vad vi gör. Sålänge man vet hur man mår, vad man gör och att vi kan stötta varandra när det inte går bra, så går det här faktiskt bra.

Så efter två månader säger jag samma sak,

jag mår bra

2013-10-08 @ 11:21:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

❤

There's a big difference between being alone and being lonely.

2013-10-02 @ 00:39:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hate it

2013-09-04 @ 00:26:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Please come home to Me

Nästan varje dag är bra. Nästan varje dag känner man sig starkare och inser att det kommer gå bra. Men visst kommer den dagen då man inte ens vill försöka. Man vill bara lägga under täcket framför en film och halvsova i famnen med sin trygghet.

Eller vakna på morgonen och alltid veta att man inte är ensam. Utan "vad ska vi göra idag". Han är på andra sidan jorden men jag älskar honom lika mycket för det. Nästan mer faktiskt

Min bästis

2013-08-20 @ 06:56:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det här med distansförhållande

I hela mitt liv har jag sagt "jag ska aldrig ha ett distansförhållande, jag tror inte på det". Men vad händer när den stunden kommer och man är så kär att man inte ens kan välja något annat?

För att förklara lite tydligare så fick William ett erbjudande om att spela basket och plugga på college i Atlanta med fullt stipendie. Och det är ju inget man tackar nej till, så där kom beslutet att han skulle åka. Oavsett hur kär man är så måste man följa sina drömmar, man vet inte vad man ångrar mest. Men om det inte passar är det bara en flygresa hem, om man stannar så vet man inte vad man missar.

Igår morse åkte han alltså till USA. För bara en månad sen så fanns det inte på världskartan att han skulle åka dit. Vi väntade på svar från högskolan om vart i Sverige han skulle komma in, och bara det kändes jobbigt. Om man kollar tillbaka till 3 juli på min blogg så såg man att jag då skrev "jag kommer aldrig klara det här". Och då är det ändå ganska bra hur man på en månad har kunnat ställa sig in på olika saker: först Sverige, sen USA i början på september, sen USA i början på augusti.

Jag är en person som alltid måste veta vad som ska hända och hur saker ska bli. Och det är jävligt jobbigt när någon åker iväg. För även om man tycker om varandra så är det nog oerhört krävande och risken för att förhållandet ska brista blir betydligt mycket större när man inte kan vara med varandra. Man börjar olika liv och ska ändå kunna ha tålamod och ork att hålla upp ett förhållande. Det är inte så att när man bor på samma ställe som sin kille sitter och funderar på om det kommer vara "vi två" om några månader. Och om man skulle göra det så ska man inte vara med varandra.

Nu kanske ni tror att jag är osäker på vad jag känner. Det är jag absolut inte. Jag är så jävla säker att jag skulle kunna vara utan den här människan i fyra år för att sedan få ha honom. För han är den enda jag vill ha, någonsin.

Det är helt sjukt hur en människa kan ge en så mycket. Hur någon kan få en att må så bra. Och efter den här tiden så har man liksom "växt ihop" på något sätt. Vi är varandra. Så nu är en del av mig i USA. Och vissa kan nog tycka att man inte kan vara en "del" av någon. Eller någons "halva". Men tänk er att jag har gett mitt hjärta till någon, han äger liksom det. Han har blivit en del av mig, och nu när han har åkt är den delen inte här. Man är liksom tom.

Och det är ju inte bara han som är borta, det är hans föräldrar, hans syster, hans hund och hans vänner som på ett sätt också försvinner från min vardag. Något som jag inte heller hurrar över.

Jag antar att jag egentligen inte får säga för mycket om det här med distansförhållande än, det har liksom inte ens gått två dygn. Men jag kan väl säga det att snart vet jag och såhär känner jag över allting just nu. Jag tror den första tiden kommer suga apa. Sen lär man sig väl. Vare sig man vill eller inte. Och även om jag kommer gå och lägga mig ensam i sängen varenda natt så är det iallafall skönt att veta att jag har någon som vill sova med mig.

Det här med tidskillnaden är väl även det ett problem. Vi har dock "bara" 6 timmars skillnad. Det kan ju faktiskt vara värre. Men det är ändå jobbigt, för man kan inte höras när som helst. När han har kväll och är ledig, då är min klocka 4 och jag ligger och sover. Och hur den människan man vill kunna luta sig mot när man är ledsen, blir nu den människan som är anledningen till varför man är ledsen. Och han är på andra sidan jorden.

Jag är glad att jag lever i 2013, att man bara är ett telefonsamtal bort och att en flygresa faktiskt är möjlig. Det är det som får det att funka. Och hoppet, och viljan. Det var en bekant som sa till mig " om ni vill så går det". Och så är det.

Och just nu vill jag, mer än allt

2013-08-09 @ 22:50:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Små kärleksord

2013-07-16 @ 23:14:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag undrar vad som hände, vi som skrattade nyss

Ser att jag har några kompisar som kikar in trots min otroligt dåliga uppdatering den senaste tiden.

Vad har jag att säga ? Livet rullar på. Min älskade pojkvän är hemma sen i måndags och nästan all tid går åt honom då han lämnar mig för EM imorgon. Dock åker jag ner till tallinn om en vecka om planerna går som dom ska. Försöker något att säga men är ganska tom på ord. Som det verkar just nu kommer förändringar att ske inom kort, förändringar som jag inte riktigt är så positiv till.

Återkommer när jag är på topp igen

jag älskar honom

2013-07-03 @ 12:14:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett år

Har haft en bra dag med min kärlek. Avslutades med middag på La Cantina. Tänk att ett år har gått så snabbt, eller ja egentligen längre. Men i ett år har du varit officiellt min. Jag kunde inte vara lyckligare

2013-06-11 @ 22:27:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Stay

Not really sure how to feel about it

Something in the way you move

Makes me feel like I can't live without you

It takes me all the way

I want you to stay

2013-04-12 @ 14:50:00 Permalink Kärleken Kommentarer (0) Trackbacks ()

367

Studentfirande, spänning, alkohol, vadslagning, mod, sympati och ändå veta att man gör rätt. Vi båda visste att det skulle hända, alla visste. Men att vi skulle sluta såhär visste ingen, inte ens vi.

Löedagskvällen hos johanna var trevlig och rolig, men eftersom jag var lite sjuk så åkte jag hem i lagom tid med bilen. Igår var det som sagt träning och jobb som stod på schemat, men jag var inte så pigg och fick sluta två timmar tidigare. Åkte hem och fick bli omhändertagen av min fina och kolla på the social network. Eftersom det är våffeldagen idag gräddade vi våfflor till frukost med bär och grädde. Grymt gott!!

nu har han precis åkt och tränat och jag ska göra allt i min makt för att bli frisk, te i mängder, bada badkar, kolla tv, äta glass och tycka synd om mig själv. Jag hatar egentligen att kalla mig sjuk för då får man inte göra roliga saker. Därför har inte jag kollat om jag har feber på mer än fem år. För.. Man är ju så sjuk som man känner sig?

ikväll kommer bästa killkompis Oscar hem, Och på onsdag kommer fredrik. Som jag längtat!

Puss vänner

2013-03-25 @ 14:15:00 Permalink Kärleken Kommentarer (0) Trackbacks ()