Dagarna går och ångesten kryper närmre, närmre och närmre. Medan min kära vän Louise räknar ner dagarna tills jag kommer hem sitter jag med en klump i magen som blir större och större ju närmre hemresan jag kommer. Jag vill aldrig åka härifrån känns det som. Trots att jag vart här i en månad idag känns det som att jag precis kommit hit. Vi har rest, William har vart ledig från skolan och allt har bara gått så snabbt. Nu har jag landat igen och från och med denna stund skulle jag minst vilja ha två månader. Gärna längre. Har man varit här i två månader sist vill man vara här ännu längre nästa gång.