Kom jag hem? 

 

Ja det gjorde jag ju tyvärr. På måndagsmorgonen vaknade jag och mådde precis som jag alltid gör samma dag som jag ska åka, väldigt väldigt dåligt. När jag var nere i matbutiken på morgonen sa kvinnan i kassan att jag skulle kolla om mitt flyg verkligen gick då det varit väldigt vindigt i midwest och längst norra kusten. Fick några minuter senare ett sms av mamma där hon skrev att flyget från Atlanta-Chicago var inställd. 

 

I denna stund försvann ALL nervositet och jag fick upp hundratals olika förhoppningar om att jag kunde stanna kvar, åtminstone en dag till men helst en vecka eller två. De sa åt mig att åka till flygplatsen ändå för att kunna boka om på plats med United som jag skulle flugit med. Väl på flygplatsen säger killen från united att "vilken tur du har idag! Vi bokar bara om dig så att du får flyga med ett annat flygbolag 45 min senare". Men vänta... det var ju dåligt väder därav det inställda flyget? säger jag. "Nej men Deltas flyg är lite större och tål mer" får jag som svar. ALLTSÅ????? här står jag, flygrädd och hoppas på att stanna en vecka till och de sätter mig på ett flygplan som har EN stolsrad mer än Uniteds flygplan. Känns inte så tryggt. Efter att ha pratat med SAS och får ingen ersättning för att kunna åka en annan dag så fick jag lov att ta det planet. Som tur är var personalen vid bagageincheckningen snäll nog att ge mig ett kort för gratis alkohol pga flygrädslan samt så fick William ett passeringskort så han kunde följa med till gaten. 

 

Det slutar med att planet är mer än 1h senare än mitt andra plan och jag insåg att jag skulle ha mindre än en timme på flygplatsen i chicago. När vi precis ska lyfta får vi ett meddelande i flygplanet, att Chicago har stoppat inflygningarna till sin flygplats och vi skulle få sitta i 50 minuter i planet och vänta på nästa nyhet. Ännu en förhoppning om att få stanna dök då upp, då skulle jag absolut inte hinna med planet till Sverige och det nästa gick dagen efter så jag kunde väl likagärna stanna här. Men nej, 10 minuter efter utropet säger de "skoja! vi får åka nu" så lyfte vi. Det var den absolut värsta lyftningen jag någonsin varit med om och såg inte de kommande timmarna som positiva. Flygresan var ändå väldigt lugn och inte så farligt som jag trodde den skulle bli efter starten. 

 

När vi landade hade jag 35 minuter på mig tills planet skulle gå, 50 minuter innan planet ska gå börjades boardingen. När jag sprungit genom hela flygplatsen och ska in till terminalen säger de att mitt boardingkort inte funkar då det bara stod Atlanta - Chicago och inget med stockholm i och med ombokningen. Fick springa till SAS där de skulle kolla om jag kunde åka med. Då hade jag 10 minuter kvar till planet skulle gå och tjejen från SAS säger att jag inte var incheckad till detta flyg pga ombokningen sen det förra. Hon sa att jag skulle få vänta och antingen få åka till Köpenhamn på kvällen eller med det andra flyget dagen efter. Jag sa att min väska var på flyget, visade bagagekvittot och hon hittade typ väskan. Och med det fick jag åka med, stressade sönder genom säkerhetskontrollen och fick åka minibil till gaten.

 

Väl på planet var det nästan HELT tomt på grund av alla inställda flyg. Flygvärdinnorna sa att vi fick ta varsin 4-rad och lägga oss om vi ville. Vi fick även mer mat om vi ville ha eftersom det fanns överflödigt mycket. Även den flygresan gick väldigt bra, sov några timmar och landade i ett snöigt Sverige igår morse. Och nej.. jag vill inte vara här

 

Hann iaf träffa både dagisbarn, lollo, mina föräldrar, gympan, Matilda och Steffani. Idag har jag sovit alldeles för många timmar, fikat med Lollo och bara varit hemma egentligen. Imorgon blir det att få påskrivet invaliditetsintyg och träna med Maya på friskis! Hörs alla vänner