Han är värd allt. 

Häromdagen när jag skulle åka hem så nämnde jag till mina vänner att jag skulle ringa William innan jag skulle sova bara. Och de sa "var glad att du åtminstone har någon att ringa och säga godnatt till". Och det är ju sant 

Här går jag och klagar på att vi är utan varandra och nej det kanske inte är så optimalt med ett distansförhållande alla gånger men 

1: vi gör något åt det (jag reser dit) 

2: det finns ju ett slut på distansen 

Det kanske slutar med att vi haft distans i 4 år men det är ändå värt väntan. Någon gång i framtiden slipper vi det här och det är värt varenda sekund av saknad. Sen är det inte heller så himla jobbigt att vara utan varandra. Vi lever i 2015 med internetuppkoppling och helt vanliga telefonsamtal genom internet. Vi vet alltid vad den andra gör och hur den mår och som man säger "när det är rätt är det lätt". Det är precis så det känns. Inga frågor, inga tveksamheter utan bara full tillit och massa känslor för varandra. 

Skulle aldrig välja bort det här för något eller någon i världen. Jag vet att det är värt väntan. 

Lite kärlek från mig och hopp till alla som har ett distansförhållande! Godnatt ❤️