Jag gör väl det fortfarande. Min hud faller samman för att jag flagnar, men annars är det bra! (För den som undrar)

Veckan har gått snabbt. Har hunnit med massor av jobb, dubbelpass och ett väldigt långt (27h)s jobbpass. Har även tränat en del, senast idag med 4.5 km löpning. Vinkat hejdå till familjen Borgs hus, varit på inflyttningsfest med värdelös utgång och ikväll har jag ätit tacos och kollat på film hos Blombergs. Tur att jag har så pass bra vänner som kan fylla mina veckor med roliga stunder och massa kärlek.

Imorgon är en ny vecka och den börjar med magnetröntgen som jag är taggad på. Har ont som bara den så hoppas att de hittar något att göra åt saken! Fortsätter sedan med endast tre jobbpass denna vecka. Dock är alla tre med nätter, så låt oss säga ganska mycket timmar ändå. Helgen ser jag fram emot redan nu, men först har vi massa mysdagar framför oss.

Och bättre bloggning såklart

Godnatt!❤

Efter att ha varit vaken ett dygn, pressat solen sista dagen, spelat kort i timtals, bränt facet och svettats ihjäl, försenat flyg, bittra människor, mina små hjärtattacker under flygturen, hämta bil och köra hem så var det så otroligt skönt att lägga sig i sängen imorse.

Nu är jag hemma efter en fantastisk resa. Borde dock sova mer än 5timmar men det går inte att sova på dagen. Gud så skönt jag har haft det! Med helt underbara vänner. Man säger ju att man aldrig vill hem, men så är det 50/50 för mig. Hemma är ju alltid bäst! Men jag kan inte säga annat än att den veckan var precis vad jag behövde för att orka med hösten!

Har det för bra, alltså för bra.

Jag är en levande kräfta och vill aldrig åka hem

Låt oss säga att vi är i himmelriket just nu

Efter några timmars sömn igår var jag igång igen. Kvällen började med tacos och vinkväll med finfina tjejer för att sedan röra sig vidare till flamingo för en rolig utgång ! Träffade massor av roliga människor och var ändå hemma i tid så det kändes bra!

Idag har jag tränat tjejerna och jobbat. Klev nyss av mitt pass och tar semester i tio dar, och om två dagar är jag i Turkiet.

Så skönt

Sov fyra timmar på jobbet. Har precis jobbat klart och nu väntar en powernap innan tacos och vinkväll med massa tjejer!

Klockan är 23:20 och än så länge är fredagen den 13e som den alltid varit för mig. Vi kan ju inte säga att jag har tur. Men jag har knappt någon otur denna dag. Den enda dagen på året ungefär.

Dagen har väl spenderats med en lunch på stan med Olivia och lite inköp av Mobilskal. Och sen jobb, som vanligt. Vi åkte på dans vid stadshuset och nu ligger jag och lovisa i varsinna sängar och ska snart sova.

Igår hade vi en kurs i självförsvar på jobbet så det kändes riktigt skönt att få mer kunskap. Därefter mös jag med mina gamla lagkamrater på ceasars och Åkte sedan och tränade. Lång dag!

Har iaf bara några få dar kvar tills Turkiet. Och för att slippa känna att jag inte har något att längta till så ska nog jag och mamma åka tillbaka till Barcelona i november. Hur skönt vore det inte? Såhär ser hotellet ut! Dör lite

Godnatt ❤

Ja utbränd är väl bara förnamnet på vad jag är just nu. Somnade väl vid tvåtiden igår och sov Inge bra inatt på jobbet. 5:30 ringde klockan och det var dags att fortsätta jobba. Vid halv tio gick jag tidigare från ena jobbet för att åka till dagiset. Tog en dusch på jobbet. Hade inget smink med mig...

Jobbade med barnen och fick göra massa skitjobb. För lite personal och väldigt rörigt. Slutade fem och skjutsade pappa och direkt till tjejernas träning. Tog iaf en löprunda med dom vilket var skönt! Kan inte förklara hur skönt det ska bli att sova, dock ringer klockan tidigt imorgon också. Ingen rast och ingen ro.

Puss

När jag ligger här i sängen och spelar candycrush så börjar jag om och om igen utan att dra ett drag för att få en bra start. ( ja det tar inte på ens liv om man gör det).

Varför gör jag det? Varför tror jag att allt måste börja bra för att man ska lyckas? Varför inte låta nånting börja halvdåligt och lite osäkert och kolla om det blir bra i slutändan. Inget säger ju att det inte kan bli bra bara för att man fick en dålig start?

Nu snackar vi kanske inte bara candycrush men i allmänhet. Ska man bara ge upp på ett prov bara för att förstafrågan var svår ? Eller det där träningspasset där man bara vill ge upp från början? Eller kanske första dejten där saker var stelt eller konstigt.

Vi kan inte förvänta oss att livet kommer färdigt. Vi vill inte ha hela ting, man vill ju ha något att bygga på, vare sig det är ens mod, ett förhållande, eller kanske bara ett spel. Vi bygger vägar som gör att vi inte är framme än. Vi möter motgångar som vi inte kan smita undan. Men varje gång vi möter en motgång är vi en bit längre på vägen.

Jag vet inte vad man ska relatera det jag tänker på. Men t.ex som ledare tar jag hellre in en gymnast som inte kan allt men har motivationen till att lära sig. Än en som redan är färdig i kunskap.

Tänk om hela livet vore färdigt, du har ett bra jobb, du har en bil, du har en man, du har ett hus. Det är som att fuska med motherlode och rosebud på the Sims. Då har du ju inget att se fram emot. Vi måste ha något att bygga på, hela livet. Jag kanske inte vet vad jag vill bli än, men jag har tid på mig. Jag kanske kommer ändra mig hundra gånger. Skaffa nya jobb, köpa nya hus och jobba mig upp ett stadigt liv.

Jag har haft sån panik i onödan känner jag nu. Vem förväntar sig att livet ska vara perfekt när man är 20 år?
Jag kan gott vänta och se vart livet tar mig

Nu har jag nog hunnit få ett nytt liv, ni fattar väl att det här bara var ett tidsfördriv? Nejdå, nu ska jag prova igen, med en start bra som dålig. 

natti ! 

Har glömt berätta min oerhört intressanta helg kom jag på!

I fredags jobbade jag natt, sov Inge bra, jobbade dagen efter och åkte hem och bara chillade. Senare tog jag mig till emelie och firade henne en sväng innan jag åkte på reunion med konfan. Alltid lika roligt att träffa dom, trots att det gått 5 år sen vi konfirmerade oss. Vi drack vin, kollade på gamla filmer, spelade sällskapsspel och skrattade igenom kvällen. Tänk att en vänskap kan vara kvar trots att vi inte ses? Vi bestämde iallafall att vi ska ses oftare.

Idag är min enda lediga dag mellan 1-17 september. Imorse var det föräldramöte för tjejernas föräldrar och sedan deras träning. Ser fram emot nästa sommar : Italien och eurogym! Och som vanligt var mina tjejer duktiga på träningen

Därefter åkte jag och Anki och åt en underbart god oxfilépasta och tog sedan en pw på 6km. Riktigt skönt, och vi gick på min favoritplats dessutom. På kvällen var jag över på middag hos Williams familj, lika god mat som alltid och riktigt bra sällskap. Vi hann med en "familjeskype" med honom också. Känns så bra att fortfarande kunna träffa dom trots att han inte är hemma.

Visst låter det som att jag är överpositiv idag? Det kan nog vara så. Har haft en underbar helg och jag har verkligen bra människor i mitt liv just nu. Så kan väl Inge göra annat än att glädjas åt det.

Godnatt mina vänner ! ❤

1 månad har alltså gått sen William flyttade och jag kan säga att den här månaden har gått snabbt. Visst finns det dagar, men det finns det för alla. Även i skolan, på jobbet, med familjen eller vad som helst. Här är det precis samma sak. Jag har faktiskt klarat mig bättre än vad jag trodde, eller som min kompis sa "du har klarat det". Bättre eller sämre, huvudsaken är att man har klarat det, och det trodde jag inte ens från början.

Man lär sig leva utan rutinen att ständigt åka hem till honom, eller få pussas i timtal. Men bara för att den rutinen försvinner betyder det inte att det kommer nya. Man hittar andra sätt att kommunicera, och den tiden man får att prata med varandra blir mer värdefull. Ord har större betydelse och att bara få höra honom gör en lycklig.

De dagar då det varit jobbigare är när man haft en dålig dag och bara behöver tröst hos honom. Då saknas han. Men om man behöver prata så finns han ju där ändå, på andra sidan Atlanten.

Och sen inser man även hur viktiga ens vänner är, och hur mycket man behöver dom. De fyller ut all min tid och ger mig den kärlek jag behöver. Det har dom alltid gjort, men man uppskattar det så mycket mer.

För att klara det här krävs full tillit. Det är det viktigaste, och att man är kär såklart. Har man det så funkar det. Jag kan inte lova att det ska funka förevigt, för det vet man inte. Men det vet man inte med något, därför blir det spännande att försöka.

Så med en månads erfarenhet så kan jag ju säga att det funkar.

Jag är lika kär som alltid, om inte mer.

Gårdagens träning gick bra. Hade ont som väntat men det gick ändå. Ligger väldigt mycket efter bara, men det är väl godkänt efter såhär lång tid. Har inte strechat heller under min skadade period så kan väl säga att jag inte riktigt var så smidig. Men det kommer väl! Kul att få träna ändå.

Efteråt tog jag en efterlängtad promenad men musik i lurarna. Hamnade hos Angelica där vi hade sleepover med frida. Det är så bortglömt att sova med sina vänner. Hur mysigt som helst. Snart blir det lunch på asian Roxy och sen börjar dygnspasset. Lagom ledsen att jag missar Växjö. Inte bara lagom. Men ska iaf på reunion imorgon så det får duga !!!

Puss❤

Snart börjar min första gymnastikträning sen jag skadade mig 10 mars 2012. Är helt sjukt taggad, men ändå nervös. Tänk så går det inte? Tänk så vill inte foten samarbeta? Hursomhelst kommer det vara så sjukt kul att slippa köra något annat på sidan utan köra all in, och faktiskt få TYCKA OM sin träning.

Imorse var det pest och pina att kliva upp på jobbet. Men när klockan var tjugo över sex och jag var påväg till en boende så var det inte så illa. Med musik i öronen och den extremt konstiga dimman framåt sig så vart det riktigt skönt.

Har jobbat sen igår eftermiddag, är helt slut trots att jag sovit hela natten. Om tre timmar är passet över och jag ska hem och sova igen.

Fy vad jag längtar

Ännu en helg har gått. För snabbt enligt mig. Har inte haft en enda ledig stund heller. Jobbade till igår eftermiddag och skjutsade ut pappa till Trosa. Åkte hem för turbodusch sen till tove för att äta.när vi väl skulle åka kom Anki på att hon glömt biljetterna. Julia och Anki åker och hämtar dom medan vi går till tåget. I sista sekund kliver de på tåget och när vi åkt till hamn kommer julia på Att hon glömde Fridas körkort i bilen. Vi kliver av tåget och tar taxi tillbaka till bilen. Jag tänkte lämna plånboken och bara ta korten i skalet. Och när vi sitter på tåget för andra gången inser vi att kortet ligger i plånboken som ligger i bilen. Vi hann inte tillbaka.

Det var kaos i början. Resten av kvällen var rolig. Drog en extrem vurpa på arslet och kan numera inte gå eller sitta normalt. Har iallafall hunnit träna tjejerna, jobba och hänga på barolo. Oerhört aktiv trots mitt tillstånd.

Jaja bilder kommer imorgon! Natti