3 år
Var nyss och hälsade på ute hos Helena tillsammans med Maya. Tre långa år har gått, det är ofattbart. Även om jag inte vill komma dementin punkten så har jag insett nu att det här är min vän, hon bor numera på Tvetas kyrkogård, hennes skratt får jag höra på filmer, hennes leende får jag se på bilder och allt vi gjort tillsammans får jag gå tillbaka till minnen. Det tog ett tag att komma dit, nästan tre år. Men nu är jag stark, jag kan prata om det och jag kan minnas tillbaka det positiva. Det är som det är och vi får bara göra det bästa av saken, det är va hon skulle gjort.
den här helgen har jag haft några få minnen i huvudet, bra som dåliga
♥ När vi var på eurogym och alla i laget stod på läktaren och kollade på när 5000 pers stod och dansade Alors on Dance. Vi vägrade gå ner, det var pinsamt. Men Helena skulle ner, oavsett om hon stod själv. Så hon sprang ner för trapporna och ställde sig där nere och dansade, och bara skrattade.
♥ Ett annat tillfälle var när vi hade Södertäljtävlingen och jag, Helena, Linnea och Matilda plockade fram redskap när jag stukade foten på en tunnmatta. Vi vek oss av varv och insåg hur dåliga vi är
♥ Mitt sista minne är det sämsta, men det som jag numera kan prata om ganska öppet till skillnad från tidigare år. När pappa kom in i ett rum hos matilda där vi satt sju lagkamrater och med en tår i ögat säger han att HeLena har dött. Det fick jag veta för prick tre år sedan. Dagen efter att det hänt
jag saknar dig min fina ängel
Kommentarer
Postat av: Maya
<3
Trackback
