Ibland kan jag bli så trött på hur vi människor lever för tillfället. Vi lägger all kraft på att göra allt perfekt, att vara en perfekt människa utan fel, med ett perfekt liv. Vi ska alla vara helt platta med stora tuttar och stor rumpa, och nu ska man inte bara vara smal, nu ska man vara musklig också.

Vi lever i en mediavärld där inte bara tidningar och tv tar över. Vi ska skylta med vårt privatliv på Facebook, instagram och twitter. "titta jag tränar", "jag äter endast kvarg, havregryn och banan". Föräldrar som skriver om hela deras dag på Facebook för att kunna bekräfta för sig själva att de duger som förälder"hämtade barn hit, åkte till läkaren dit, lagade mat och massa träningar". OKEJ tack nu vet jag. Det vore väl bättre om du umgicks med dina barn den tiden istället för att uppdatera varannan minut med vad du gör med och åt dom. Tror de uppskattar det mer än vad alla andra gör.

Instagram är nog värst, där är det vita bakgrunder med den perfekta tårtan, garderoben, klockan eller vad det nu är. Du duger inte som människa om du inte lägger upp en bild på dig själv i spegeln med odd Molly tröja, DW klocka och en Michael Kors väska i handen. Förstår ni? Våffeldagen, alla hjärtans dag, semmeldagen och alla andra dessa dagar är BRUTALA på instagram. Det ska tävlas om vem som har finast semla, bäst dekorerade Våffla eller värst... Den bästa pojk/flickvännen. Vi gör det här på helt fel sätt, och jag säger "vi" för jag vet att även om jag inte gillar det så gör jag sånt här minst lika mycket.

Men jag har verkligen insett att vi gör allt för att göra vårt liv så perfekt som möjligt. Men om det nu är så perfekt, hur vet man då hur det är när det är lite extra bra? Efter regn kommer solsken..

Vi behöver båda. Jag vill tracka sönder media med min brända kaka, mina trasiga kläder och mitt äckliga fejs efter ett svettigt träningspass. Om du har tränat ordentligt så kan du inte vara snygg. Och VEM bryr sig om någon är lite halvmullig eller till och med tjock, den kanske mår asbra ändå, till och med kanske bättre än den som går
till gymmet i ångest varje dag.

Man ska göra saker för att MÅ bra. Gråt ut, ät en chokladkaka, gå utan smink och känn dig äcklig, för då kan det komma en BÄTTRE dag där du inte gör allt det här. Men om du låtsas som att du är perfekt så bygger du ett "fejkjag" för ingen är perfekt. Och hur ska någon annan tycka om dig om du inte kan göra det själv?

Vi är människor