Humöret ändras på två sekunder. Jag vet ingenting. Just nu vet jag ingenting. Jag jobbar ibland... När jag jobbar så klagar jag, när jag är ledig så klagar jag. Att träna mina tjejer är roligt. Men att inte få träna själv dödar mig. Att behöva vänta två timmar och sen träna vuxengruppen SUGER. Jag har absolut ingen motivation till NÅGONTING.

Jag vet inte vad jag gör om en månad.. Ska jag säga att jag kan jobba? Eller kommer jag sitta med ett jävla gips runt halva benet? Hur ska jag överleva tre månader som rastlös när jag knappt klarar av en dag? Kanske borde ringa doktorn för vaccinationen jag skulle gjort för några månader sen... Så jag måste väl börja om igen. Och för att hämta ut tabletter så jag kan höja mitt blodtryck så jag slipper känna mig svimfärdig hela tiden. men jag har ju så fullt upp att jag glömt det.

Sjuk är jag också.. Helvete. Men jag måste ju ändå jobba så jag klarar tre månader utan jobb. Så imorgon jobbar jag tretton timmar. Sen hela lördag och hela söndag. Jobbhelger äger. NEJ

Ursäkta mitt PMS men jag hatar mitt liv för tillfället. Typ. Fick iaf spendera en timme med min pojkvän idag vilket gjorde mig lite gladare. Eftersom vi inte hinner ses under helgen. Men jag är inte bitter inte. Aldrig

Signar ut så ni slipper bitterfittan

Godnatt