Ibland undrar jag hur folk kan klara sig utan en sport, utan en förening. Jag har levt med samma sport i samma förening sen jag var tre år. Jag är uppväxt med samma människor som har sett mig sen jag var liten. Jag har växt upp och tränat barn sen de var små. Gympan är mer än bara en sport, hela föreningen är som en stor familj. Det är vänner som syskon, barn som man är tränare för, tränare som äldre syskon och alla föräldrar som är som ens egna. Ens egna lag är ens bästa vänner och alla älskar varandra.

Efter jobbet gick jag förbi kansliet där Anna jobbar, sen kommer två föräldrar in och bara chillar och snackar. Det droppar in folk hela tiden och man vill aldrig gå därifrån. Vi åkte till max och åt där vi träffade andra föräldrar och tränare så blev vi ännu fler. Det är så otroligt skönt att ha människor i alla åldrar som man alltid träffar. Att gå till en träning och träffa alla dessa underbara personer. Åh jag älskar gympan