Ibland orkar jag inte med min enormt tröga hjärna och efterblivenhet. Pårriktigt

Min buss går tjugo i tju när jag ska till sjukgymnastens. Min klocka ringer första gången vid sex, nästa vid tio över sex och den sista vid tjugo över sex. Går jag upp tjugo över sex har jag bråttom. När jag ser att klockan är tjugo över så väljer jag att sätta om klockan till halv. När den ringer vid halv tittar jag på klockan och inser att jag aldrig kommer hinna då jag måste packa saker. Så jag tänkte ta tio i ist, då är det väl dags att gå upp tänker man? NEJ men jag ligger kvar, tittar på klockan och väljer att somna om. VEM FAN ÄR JAG SOM SOMNAR OM, ÄR JAG HELT EFTERBLIVEN ELLER???? Jag hade ju redan missat en buss. Vaknar kvart i av att mamma ringer.. Och så lätt missade jag en buss till. Jag hetsar runt och gör ingenting. Ser ut som att jag inte vet vad jag ska göra fast jag har massor för mig. Packar ner det sista och kollar på klockan. 07:02, bussen går 04. Helvete, springer ut (nej jag kan inte springa med min fot) så hela vägen till busshållplatsen där halva sverige ser mig, så hoppar jag på ett ben blandat med att halta som en idiot. Jag ser nog mer handikappad ut utan kryckor än med just nu, Jaa men skön morgon. Nu ska jag träna och bli bra i min kropp. Och för er som inte kör det och borde. Gå på rehab, det funkar faktist bra. Sålänge man inte skadar sig under tiden. Puss och kram