Ja då sitter jag här igen, stolt att jag ens kan sitta upp

Att jag alltid lyckas, det är något speciellt med mig, och inte är det bra. Att vara född fredagen den 13 räcker inte ens till så mycket otur som jag har i livet, jag måste gå på alla A-brunnar som finns, krossa alla speglar, lägga alla mina nycklar på bortet och allt det där andra. Jag vet inte vad jag ska säga, jag är inte stolt.

Den här gången var det höftet, jag skulle hoppa över en tjockmatta till andra sidan, men fastnade med foten i mattan och landade på höftbenet. Nu kan jag inte gå och om jag måste gå ändå så går jag som quasimodo, men om någon undrar varför det hände så var det för att jag tycker det är roligare att gå som quasimodo.. okej?

Lika duktig som alltid, nu ska jag försöka krypa till ett varmt bad.

Ajöken fröken