Ibland är det svårt att bara peka ut någon, en person som är bäst. En person som man känner att man inte kan leva utan, någon som man känner att man kan dela ALLT med. Visserligen är jag lyckligt lottad och har så otroligt många underbara vänner som jag älskar. Och vissa som är så otroligt bra att dom är nästan bäst. Men jag har på något sätt alltid haft någon som är bäst. Och det är min bästa vän. Det går knappt en dag utan att vi ses, vi vet allt om varandra, vad vi gör, vad vi vill och vad vi känner. Jag vet att om det är någon jag kan vända mig till när jag än vill, så är det Matilda. Vi behöver inte bekräfta hur bra den andra är, vi behöver inte kramas varje gång vi ses. Nu när jag tänker efter så kramas vi aldrig. Men det är för vi vet var vi har varandra, och vi vet att det inte gör någon skillnad om vi ger varandra en kram eller skriver hur bra den är, någonstans så vet man det ändå. Nu menar jag inte på att det är fel om man kramar sina bästa vänner eller skriver hur bra dom är, för alla är olika. Men jag vill bara förklara hur otroligt bra just MIN vän är.  


En vän sa till mig igår att han inte hade träffat sin närmsta vän på tre månader, och då sa han det, tänk om inte du hade träffat Matilda på 3 månader. Och då insåg jag att det är nästan en omöjlighet att klara det. Och matilda sa också det, "hur ska det bli när vi slutar skolan? skaffar olika jobb, pluggar på olika ställen? det kommer inte att gå! " och nej. Vi får väl lov att bo tillsammans, för att jag skulle inte klara mig utan min andra halva. Så mycket plats som matilda tagit i mitt liv de senaste åren har nog ingen gjort. 


Jag är så glad att ha någon som dig i mitt liv och jag hoppas att jag aldrig förlorar dig. Vi ska sitta som gamla kärringar på ålderdomshemmet och fortfarande sitta och kommentera folks klädsel och skratta åt hur dom ser ut, vi ska fortfarande prata om samma sak i timmar som vi alltid gör när vi träffas. Ingen kan ersätta din plats, för du är min allra bästa vän.


Jag älskar min tildis