Linda Ekström- den klumpige
Jag berättade för länge sen att jag hade skrivit en krönika om min klumpighet, och den vill jag säga att jag fick mvg på så jag blev lite happyface. Tidigare har jag sagt att jag skulle visa den så jag tänkte att här är den, en förkortad text om mitt liv
När man är så kort att man inte
når ner till marken från en bänk,
då ska man inte sitta på den, det
lär man sig med livet, om man
inte glömmer det. Jag har varit
med om båda,jag nuddade inte
marken från bänken, dinglade
med benen och vips så fick man
ett Harry potter ärr. Anledningen
till att jag säger att jag varit med
om båda är för att efter smällen
glömde jag antagligen något, för
det var inte sista gången. Jag
har tappat räkningen,något
liknande händer fortfarande,
att man aldrig kan lära sig
Allting har ju en orsak, min kan
nog vara att jag föddes fredagen
den 13:e, inte konstigt att jag tror
mer på Olyckan i Electric banana
band än på Gud och mirakel. Allt
jag gör skyller jag på datumet jag
är född, jag har ju mina anledningar
då min pappa, morbror och kusin
även är födda på otursdagen.
Ibland blir man riktigt trött på att
misslyckas, att ramla varje dag gör
att det inte blir något nöje när man
väl gör det. Jag får tillexempel inte
träna nu sedan tre månader tillbaka
Pågrund av att jag bröt tummen. Då
var olyckan där igen, det räckte inte
med att den var bruten, den var så
bruten att jag var tvungen att opereras
och bära gips i sju veckor. Men som
sagt, jag är ju inte förvånad, det var
bara tre år sen jag bröt ett annat
finger på samma hand.
Min otur i livet leder till att man ofta
hamnar på sjukan, som nu den senaste
tre månaderna då jag in princip haft mitt
andra hem där. Då önskar man att jag låg
på samma sjukhus, fast flera år tidigare och
kunde ha lite tålamod, så man slapp födas
fredagen den 13:e.
Faan va bra den va linda! :D
Svar: Saknar dig med babe! <3
