Idag skulle vi skriva en krönika, och jag hade hjärnsläpp. Jag hade ingenting som jag kände att jag ville skriva om. Inget speciellt händer i mitt liv liksom, så jag bestämde mig för att det skulle göra det. För att känna känslan av att jag gör något utöver det vanliga. Så öppnar jag klassrumsfönstret, ställer mig på fönsterbrädan och hoppar rakt ner i snön. Andra gången för denna vinter, men den här gången var det djupare, och även kallare. Iskall och blöt som jag gick därifrån så tänkte jag att fan, jag har visst något att skriva om. Min klumpighet, mitt konstiga liv.

Sagt och gjort, jag håller på och skriva om detta. Kanske visar upp den här sen, om den blir bra, de lär den inte bli, jag suger på svenska. Nåväl, bilder på spektaklet har jag iaf!